Värdelös
Jag orkar inte. Jag försöker så jävla mycket, hela fucking tiden. Ingen människa vill hjälpa nån som mår dåligt, för ingen orkar. Därför klistrar man på ett leende och håller inne tårarna. Men det går inte hur länge som helst, och hur mycket som helst. Jag försöker va den duktiga dottern, den snälla systern, det vackra barnbarnet, den fina flickan, den underbara vännen. Men det går helvete åt skogen. Jag mår bara ännu sämre när jag märker hur jävla mycket jag förstör. Folk skulle må sjukt mycket bättre utan mig. Även om dom inte vill erkänna det, så skulle dom det. När skiten började förra vintern, så kämpade jag sjukt mycket. Jag va helt jävla ensam. Och jag är stolt över att jag gått igenom den skiten, helt ensam. För jag visste att jag skulle få börja om på ny kula, och äntligen få slippa all skit. Men sen bara fortsätter det. Vafan gör jag för fel?
Är det här bara för att det är jag, eller är det livet?..
Kommentarer
Trackback
